Leif Strandberg - Miljön /Artefacter
Det tomma rummet. Hur blir vi ett med ett rum.? Att det tilltalar.
Yttre och inre rum. Finns det ett yttre och inre. Människan i rummet ar en enhet. Det ar en metodisk variant som visar på. Det ar relationen som ar det viktiga.
Ska vi vuxna fundera över hur vi möblerar rummen? (Leif) Finns det ngn värld som är bättre an den andra? Att skapa rumliga vanor. Hur tar jag plats i rummet? Hur får jag röra i rummet? Låt oss börja där vi ar. Det finns manga som säger att de inte har bra miljöer. Och miljöerna kan se olika/lika ut men de värderas. "Rum som är bäst" Interaktionen ar det som ar viktigast. Rum ska inte vara tråkiga. Riktningen att skapa dessa rum. Vi ar ju pedagoger vi vill lära barnen men glömmer ofta att ta med barnen. Risken ar att det blir en extreme home makeover. Hur ska barnen kunna leva i ett rum som de inte vet hur de ska förhålla sig till. Vi vill kanske överaska. Men hur tar barnen plats.
Vi har idéer om hur barns relation till barns relation till rummen. Det finns risk att det bara bli en aktivitet. Skapa en plats där vi och barnen resonerar. Var ska ni sitta när ni samtalar? En cirkel har en idé om hur man samtalar. Finns historik redan sedan indianerna och samerna. Mattan, den runda mattan isig blir en helig plats. De viktiga i flocken ska sitta bäst. Detta tillfälle var ett tillfälle att få igång. Rumsliga kulturella artefakter. Det är lätt att vi gör om i miljön utan att diskutera vilka värden vi vill ska råda. Vad är det för uppdrag vi har? Vad är det för värde vi vill understödja? Vilka rumliga miljöer behöver vi skapa för att understödja.
När vuxna har bestämt sig för att bjuda på artefacter. Att skapa mystik. Att skapa frågor. Att skapa sammanhang. Luften-himlens-ängelns artefact. Markera för barnen att det är något på gång. (Korridorer som skulle få innehåll, eld, luft, jord och vatten) Nya rum skapar nya möjligheter att undersöka. Lära en häxa att läsa. Ängeln som inte kunde tala. Att barnen få .
Att arbeta med ett rum. De vuxna hade innan de började jobba bestämt vad barnen skulle lära sig i utrymmet. Vi skapar ett rum för språk. Jag som person kan vara artefacter för att sätta igång. Barn väntar ofta på signaler när saker och ting är tillåtna.
Hur introducerar man ett projekt?
Barnens rörelseutrymme, begränsar vi det? Bara miljön hjälper inte det krävs en närvarande pedagog. Att vara människa och kommunicera. Att vi glömmer att kommunicera med barnen för att de är barn. En viktig sak är att hjälpa barnen att skapar rumsliga vanor.
Artefackter är starka saker. Att skapa rumliga vanor.
Vi pratar om olika språk. Vi pratar mycket, intervjua, men risken är inte att vi är så mångfaldiga. Man blir lätt låst med en form. Det finns olika kulturer på olika förskolor.
*Artefacten sommaruppgift - vad vill vi att det ska stå för?
Artefacten att ta på sig rekvisita för att skapa en stämning... vid sagoberättande (eller sagolåda)
Vad blir ateljeristans roll att skapa artefacterna?
Barns och pedagogers rumsliga vanor.
Barnens vetenskapande vanor. Det är en djup fråga. Det finns många olika sätt att delta. Som pedagog har man som uppgift att fokusera på vad kan vara intressant att titta på just nu. Att titta på sin miljö, vad kan man göra här? Att bjuda på en artefact. Vad finns bakom det som är? Hela världen finns där. Hur kan vi hjälpa barnen med sinnerliga vanor? Varje plats har en historia. Det är en träningssak. Mångfalden är viktigast. Denna plats är för mig och jag kan ta plats. Att inte iordningsställa till en måndag och barnens utrymme till delaktighet.
Scen är en prototyp för att kunna ta plats. Intressant beståndsdel till att ta plats. Den övningen är guld värd. Man blir kulturskapare - Vad är det för övningsområde för människorna? Vår trappa på stora torget? - Vad vill vi ska ske där? Vilka artefacter behöver vi tillsätta?
Hjärnan behöver möta (artefacter) fantasi för att få studs - mot en större värld. När man har en kropp av erfarenheter kan man föra det inre samtalet. Men som barn behöver man samla på sig.
Att våga bjuda på saker så att ngt kan utmanas. Att alltid vara i ett rum som inte är spännande skapar en bild av att världen är fattig och tråkig. Världen blir mer spännande. Att hitta tajmning. Att ta plats i ett rum. Viktigt att se att det finns många olika sätt.
Ateljerista = regissör - att ha tajmning
Att barnen får hålla på, att få vrida och vända. Man repeterar inte, utan man hitta nya dörrar och nya lager.
Ordet stad är en artefact. Staden är det som händer genom att bygga en stad en hel termin. Det är inte lättare eller svårare än ngt annat. Den finns huvudet högre. Jag går in i ordet och börja skapa. Barnen skapar lek av det som de går in i. Barnen behöver artefacter för att kunna leka. Att leka stad för att kunna förstå vad en stad är. Barn leker när de behöver få fatt i djupare tankar. I leken kan jag avancera mer än vad jag egentligen är. Man kan låna kompetens av sig själv. Leken som metod.
Att skapa sig en vana av artefacter. Man gör innan man vet och förstår och kan. Vikten att vi lär av varandra. Copyright debatten. Att lära sig om människor som lär sig. Vad kan jag bidra med? Vem har rätten till lärande? Det slutar aldrig med kopia utan man gör om det till sitt eget.
Förskolan är en plats där man får plats och där man tar plats.
Den vuxna agerande är en av de artefacter som finns på förskolan.
Vet du - kan du - förstår det här? Dagens bedömningssystem. Att bygga staden skapar barnens kunskaper.
Risken med reggio... Rummet, platsen, organisation, systemet får inte ta över. Det måste vara kommunikativt.
Barn är kulturskapare. Viktigt att barn få ta tag i det som är sitt. Reggio håller på och håller på.
Vi lever i ett samhälle som är vår värld. Barn som lever sin verklighet. Barn kommer från olika sammanhang, olika sammanhang. Vi vill att barnen ska ta plats i sina rum. Det finns en verklig värld men genom dramatisering skapar barnen andra erfarenheter.
